Vi är ute och går...



Vi är ute o går i mörkret. Känns som att knalla omkring i en stor labyrint, jag kan lika väl ta händerna för ansiktet och bara gå, så mycket ser jag.

Mikael är tjugo steg framför, hans syns inte ens. Han kan lika väl lämnat mig o gått hem. Hoo hoo?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0