Tez . .

Stubinen är så kort för tillfället. Som en sista stump kvar på cigarren, glödande.

Ilsken.

Ni människor som går där ute och endast tänker på er själva, mår ni bra? Är ni stolta över ert liv? Känns det givade att gå där med papperspåsen över skallen och köra över allt ni kan?

Min mamma lärde mig när jag var liten att inte dömma, men det blir svårt i vissa situationer då allt bara rasar över en.

Det är alldeles för lätt att sparka sönder er mentala dörr och låta den ligga kvar på golvet, jag har inget intresse av att ge när det enda ni gör är att ta.  

Det är ni som tar energi. Ni dränerar en ändå ner till botten utan att ens reflektera över det faktum att ni helt enkelt borde växa upp och bli vuxna.

Nej, jag.orkar.inte.lyssna.på.ert.gnäll.